Som jag skrev om tidigare hade jag som mål att ta mig iland till förra helgen för att få vara med barnbarnen. Det gick bra, för isen höll, med 7 cm på sämsta stället. I alla fall på det sämsta stället där jag mätte.
Väl inne på fastlandet har jag hunnit med att jobba en del, men idag var det så dags att åka hem igen. Det borde ju inte vara något problem, för det har ju varit ordentligt kallt den senaste tiden. Men ack så fel jag hade i mina antaganden.
Det visade sig att den hårda blåsten igår, hade fått fjärden att rämna ända in mot fastlandet. Däremot så verkade det som att isen rakt innanför Kunoögrunden hade klarat sig. Det verkade ju bra, för det var ju där jag hade kört iland förra veckan.
Det gick bra nästan ända fram till Kunoögrunden, men där var det dags att kolla isen lite närmare. Konstigt nog var isen fortfarande bara 6-7 cm tjock trots kylan. Och lite längre fram var det flera vindvakar i linje som skar av möjligheten att fortsätta.
Det hade säkert gått bra att fortsätta om jag bara haft min lite nyare och snabbare skoter. Men med den gamla Karibon med sin toppfart på som bäst 50 km/h kändes det inte vettigt att chansa. Så jag vände om, till Karins stora förtjusning. På jobbet blev de också glada konstigt nog.
/ Åke
Kunoliv 